Literoligare.se

De är så många, prydligt sorterade i olika line ups på klubbarna. Oftast
heter de “en jättetrevlig kille som sköter sig kalas”. Skämten handlar om
vad de förväntas handla om: yngling jobbar extra, går på krogen och kanske
lite yngelsnusk.

Kuk. Att bli eller att vara man i världen. Gäsp. En del skiljer sig från
mängden och har en mer allmängiltig botten i humorn, men de går att räkna på
typ ena fingret. Halvrutinerade rookies som får bra med garv är ofta inte
särskilt roliga. Men varför skrattar folk då? Människor skrattar av de mest
bisarra anledningar och jag tänker inte undersöka det närmre. Bara en liten
sak tänkte jag kraffsa dig i, och det är i statusen. Ett litet känsligt
ämne och det här är en bananbrytande text.

Status har med kön att göra. Sverige har en död vinkel gällande
jämställdheten: kvinnor inom Stand up comedy. De saknas och de flesta
tänkande människor fattar varför. De inlärda mekanismer som gör att män är
bra lagspelare - eller för att använda en teoretisk term homosocialitet är
något ingen egentligen vill diskutera. Denna arkaiska lojalitet män emellan
är något kvinnor sinsemellan aktivt väljer bort för att istället försöka
kvala in genom att hoppa på sina medsystrars skallar. Fråga någon av ces
dames om varför det inte finns kvinnor inom Stand up och de svarar “Jag är
inte feminist. I alla fall inte på det sättet som du är.” Hopp, duns,
splatter. Hopp. Hopp hopp.

Ålrajt, själva spelet på väg till målet är tufft för de allra flesta och
många kommer inte längre än till Big Ben. Men som kvinna har du även andra
krokben framför dig. Till exempel publiken för att ta ett rått exempel.
Publiken förväntar sig “en jättetrevlig kille som sköter sig kalas”. Och där
står du. Om du har skämt som tematiserar kvinnliga erfarenheter är du ute på
djupt vatten och om du inte har det så är du jävligt illa ute. Eller så kan
du ju välja att ha en lite mer grabbig chargong. Möjligen bara vara lite
mordisk buttertant?

Vi måste våga se strukturerna som bananar väg för en nykomling. Och vi måste
fan våga snacka om traditionerna vi har kring vem som får vara rolig och
varför. De flesta samtal jag haft på det här temat slutar med att jag blir
tillskriven åsikter jag inte har. Per automatik tror folk att jag suktar
efter nån virkad kvinnomärkt sanitetshumor med extra mycket hjärta i. Glöm
det.

Jag efterlyser humor gjord av alla möjliga olika sorters människor som vågar
tematisera något utöver den privata erfarenheten. “Mäh”, kanske du tänker då
Kerstin men vänta så ska jag förklara. Ett skämt som handlar om att du går
och köper en tidning kan ju tematisera något större som gäller fler, till
exempel död eller motion. Men här råder en allmän förvirring även hos
noblessen. Jag läste någonstans att kvinnor är så tråkiga för att de bara
skämtar om småbarn/föräldraskap. Ytligheten i diskussionen om humor är
skrattretande. Att inte kunna skilja på att ett skämt har ett
handlingsförlopp och vad det tematiserar är idiotiskt.

Varför finns det inte fler kvinnor inom Stand up comedyn? Homosocialitet och
traditionsbundna könsroller är svaren. De äldre männen i branschen verkar ha
fattat faran med att utesluta kvinnor medan de yngre som representerar det
nya är förvånansvärt konservativa. Det är det mest skrämmande i humorlandet.

Och i det sociala rummet, en typ middag eller nått, bemöts en rolig man som
just en rolig man men en rolig kvinna ses som avvikare och om henne sprids
det snabbt illasinnade rykten. Nu snackar vi i stora drag, alltså om
mönster. Ingen mosstickning alltså utan umgängesnormen. Han kallades för
“klassens clown” som barn och hon för “retsticka”.

En kvinna älskar en rolig man men avskyr en rolig kvinna. En rolig kvinna är
ett mytologiskt monster som garvar gultandat åt orättvisor äldre än dina små
nystrukna kallingar. Hon är ett hot och ett löfte om förändring. Om du ser
henne bestiga scenen hoppas du intensivt att hon ska vara oattraktiv och
skämta om det, eller att hon ska vara sehr schön och snacka snusk.
Förhoppningsvis väljer hon att hyckla med dina invanda tankebanor. Och efter
det vet vi ju vad som händer: hur rolig hon än är så får hon aldrig mer
status än vad som ryms i en fingerborg.

Eller så får hon det av den enkla anledningen att hon inte nöjde sig med vad
som blev henne tilldelat. Hon tog det som hon förtjänade: statusen det
innebär när en komiker kan få vilken publik som helst att skratta. Själva
guldet. Skrattguldet.

Under lugg.

Vanliga hälsenor! Linn
http://www.linnkirstenedlund.blogg.se
Om du plötsligt drabbats av diskussionslystnad gå till forumet.

(Tommy meddelar: Linn har begärt att kommentarer stängs av för detta inlägg och jag sa ookej…? Det går dock utmärkt att diskutera detta inlägg i diskussionsforumet. Följ t.ex. denna nabblänk. Glöm inte säga hej till Linn, literoligares nya gästskribent!)

Andra bloggar om: blogg, bloggar, humor, debatt, Linn-Kirsten Edlund, kul, literoligare.se, stand up, ståupp